Randig getingklänning färdigstickad!

Den här började jag på under sportlovet, det startade som en tröja (nedifrån, först ribbat resår och så randig "kropp" på rundsticka), men den var alldeles för stor för min dotter, och för liten för mig, så jag fick tänka om.

Jag kan inte riktigt förklara hur jag tog in på mitten, jag stickade samman var tredje maska vill jag minnas, och effekterna av små hål blev lite amatörmässiga, men ändå rätt snygga. Sedan ökade jag upp igen och fortsatte med räta på mage och sen avig som en kant i toppen.

Sen försökte jag pröva den på min dotter med orden "Titta, en dansklänning!".
Och nej, jag hade inte säkrat den innan, den satt fortfarande kvar i stickorna, som jag naivt nog trodde jag kunde hålla fast i. Det kunde jag inte.

...Efter det fick den ligga ett bra tag. Jag orkade liksom inte ta itu med det totala virrvarret av trådar och leta maskor som inte hoppat av.
Faktiskt var det så illa att jag fick klippa bort stora delar (en av nackdelarna med akrylgarn; de är inte så lätta att reda ut), och sen starta ompå nytt.
Så stickade jag ett par blåa hängslen i ribb (tre räta, två aviga) som jag sytt fast på ryggen i kors.

Jag har faktiskt inte prövat den på i färdigt skick, men det beror inte på att jag inte vågar, för jag har lärt mig min läxa och köpt såna där megastora säkerhetsnålar man kan sätta fast maskorna i, det berodde på att min dotter inte ville. Men OM hon ändrar sig så har hon iallafall en ny klänning hon kan ha på sig ute i vårkylan och leka sönder så mycket hon vill!

En fördel med att köpa billigt akrylgarn är att hela klänningen kostat mindre än 40 kronor att göra och det ser jag som en stor fördel, för då kan jag öva mig fram och bli gradvis bättre utan att det kostar skjortan. Och om M leker sönder kläderna så är det ju ännu bättre, då blir de ju använda innan hon växer ur dem!

En passande vårhatt

Nu rasar våren in, komplett med pollenallergier och vårförkylningar. De fina dagarna samsas med ösregn på väg till skolan och en dotter som älskar vattenpölar. Underbart. Bara ett problem, trots månader att ta mig i kragen och sticka en, så jag fortfarande ingen fin hatt att hålla mina stackars öron varma med.

Jag har hittat en favorit i boken Litarary Knits av Nikol Lohr (ja, det är den på framsidan), en bok jag  rekommenderar för fantastisk inpsiration för osss nybörjare och supersmarta tips för de mer rutinerade.

Copyright Nikol Lohr 2012 Hon finns på facebook!

Tyvärr kräver den en del tekniker jag ännu inte behärskar. Så jag kollade runt på Ravelry och fann åtskilliga fina gratismönster som jag sedan prövade mig fram till jag knåpat ihop det här:

Oh, så fin. Alldeles grön och gul och med en liten hemmagjord knapp i kanten! Finns bara ett LIIIIITET problem med den...
Den passar inte mig.
Tror faktiskt inte ens den passar min dotter.

Men den passar hennes baby,

Och jag tror faktiskt att hon har en matchande grön stickad dress, som Majas Faster stickat till henne..

Men skam den som ger sig. Nu vet jag ju hur man kan göra det, så nu är det bara att sätta igång att öka storleken en aning.

Återkommer med uppdatering så fort jag lyckats hitta den rätta omkretsen :-)

En stickad Kimono

Jag vet inte om ni känner igen det? Jag har varit igång med så många stickprojekt att jag drunknat i dem, och i stället för att avsluta de jag har har jag påbörjat nya, och därför inte kunnat med att uppdatera bloggen med ytterligare en dröm om tröja jag KANSKE, jo säkert, absolut, antagligen, den här gången skulle få färdigt.

Några få av mina projekt...

Så nu har jag tvingat mig själv att slutföra.
Inget nytt garn och inga nya ideér innan de gamla är färdiga (eller skrotade).
Det låter hårt, men vårt vardagsrum håller på att drunkna i olika garnnystan med stickor som sitter fast i dem, och flera av mina projekt till min dotter måste ju bli klara nu, innan hon växer ur dem!

Vilket för mig till min KIMONO. Den startade sitt liv som en stickprov, en träning i att sticka mönster (tre räta, tre aviga i ett rutmönster), och eftersom det snart  är tid för Copenhagen Sakura Festival, en japansk körsbärsblomsfestival som ligger sista helgen i april, så blev jag plötsligt inspirerad att göra en stickad Kimono av den till min dotter.



Tanken med en kimono är ju förstås att den är fyrkantig i formen (med ett brett skärp i midjan), men eftersom den här är gjord till ett barn och ska vara praktiskt så har jag valt att  smala till och sätta muddar längs ut på ärmarna.




Det här är gjord i enklaste möjliga form; Det är ihopsytt istället för rundstickat (utom "skärpet" i ribbstickning), och det är i två färger i billigt akrylgarn. Jag är rätt nöjd med resultatet, förutom att halsliningen är lite för generös, och att jag kunde ha gjort den längre.

Delarna ser ut så här:

Jag har tagit mått utifrån min dotter, med ett garn som är anpassat till 4- 4,5 stickor.
Det betydde i mitt fall ärmar på 41 maskor som jag minskade ned med var tredje i mudden (Räta, räta, sticka ihop, räta, avig, avig, sticka ihop, avig) till 25 maskor. Framstyckena är 48 maskor (3x16) och även här har jag tagit in det i midjan (ribben). Rygg och det långa framstycket är också 48 i längd, och det korta är ungefär hälften (22 maskor), men det är mindre viktigt, eftersom man kan "justera" passformen när man syr ihop det, och pärlestickningen gömmer alla missar...

Det här var ju ett försök att lära samtidigt som jag stickade, och istället för att läsa mig till vad som händer när man börjar ta in och sticka ihop maskor så prövade jag mig fram, med, i min ögon mycket intressant resultat.



Hade jag vetat att det kunde bli så här vackra former hade jag räknat på det så att det blev symetriska former (det är ju nästan en fläta) istället för totalt virrvarr, men det är inget som inte lite brodyr kunde rädda :-)

Så nu är det dags att avsluta M´s getingklänning och hennes tjocka Madickentröja, och SEN, sen kan jag lyxa till det och göra en hatt, till MIG!

Teaser: Kommande blogginlägg: varför man inte ska prova en klänning på en dansande tvååring, iallafall inte om man inte säkrat maskorna först.. Och hur man kan försöka rädda situationen.