Projektstatus

Jag beklagar verkligen brist på updateringar sista veckorna. Orsaken är inte att jag slutat sticka,
tvärtom har jag fått klart flera prpjekt, och bubblar av nytt mod och nya id'eer. Det som hänt är att jag diskat med netflix i bakgrunden och dränkt  mitt tangentbord. Så tills jag vant mig vid vår stationära så blir det kortare inlägg. Men den som väntar på något gott och så vidare: Jag kan utlova...

Boktips! Retrostickning!

Fler boktips,

med vackra och fullkomligt omöjliga projekt för mig att klara,

och min plan för att (förhoppningsvis) göra nåt mycket enklare inspirerat av densamma...

Dessutom; nya serieteckningar, broderidrömmar, finfina kudden som grannen gjort och:

 

så blev Pickles-projektet!

En tappad maska mer eller mindre...

Franska tröjan går framåt, även om jag förstås gjort en mängd misstag. Jag pendlar mellan lyckan av att se något växa fram tack vare att jag lärt mig att sticka avigt, och att jag nu kan se ett misstag jag är på väg att göra och reparera det, och panik över hur mycket det är som jag inte förstår och kan.

Som tappade maskor. Nej. Jag sitter inte och stickar om flera rader för en tappad maska. Så det blev att försöka rädda situationen på bästa sätt istället.

Jag försökte efter eget huvud, och politikens strikkebog, och inte blev det fint, men det blev bättre än innan.

En annan större miss jag gjort var att jag glömde bort att sticka ett parti glattstickning efter ränderna och började med ribb med en gång istället...Så jag fick idén att byta färg så att jag iallafall fick lite variation i toppen, och så att det förhoppningsvis inte ser så konstigt avlångt ut.



För den som glömt så kan man se hur jag missade det jag skulle stickat på orginalet hos Pickles, dvs en längre rand med blått som skulle vara runt ärmen, istället för ribben jag nu gjorde.
Och här är min egen variation, dvs färgbyte i toppen.

Härnäst; sammanvävning. Pickles har instruktioner på sin hemsida, så jag hoppas att jag kan klara av det, försöker få det klart under sportlovet nästa vecka när vi ska ta en tur hem till Sverige, med grannbarn och familj och (förhoppningsvis) snö nog att åka kälke.

Köpa billigt med gott samvete - stickpinnar

Det finns så otroligt många varianter av stickpinnar. Jag vet att jag är nybörjare, men tappade helt hakan när jag på hantverksmässan såg de vackraste rundpinnar i Ebenholts. Det kändes som något som Snövits mamma skulle suttit och stickat med... Och sen såg jag alla andra typer av trä och metallpinnar i alla regnbågens färger. Men de var inte billiga.

Något som irriterar mig med stickning, virkning, patchwork, ja, you name it, är hur exploaterade vi alla blir när vi ska köpa alla dessa verktyg. Inte nog med att garnet är dyrt (om det är ekologiskt och firtrade så SKA det vara dyrt, det håller jag med om), men sen ska vi ha pinnar, mätstickor, garnhållare och vad vet jag.

En hel del av de här sakerna är onödig lyx, helt klart, och andra kan lätt bytas ut mot redskap du redan har i hemmet (återkommer om det senare i serien). Men något som är svårt att vara utan när man stickar är pinnarna.

Om man inte ska sticka identiska tröjor i samma modell om och om igen resten av livet så kommer man behöva en hel del med stickor. Till strumpor och till klänningar och till små och stora projekt. Det går snabbt upp i flera hundringar, och det för något man kan risker a att bara använda nån gång per år.

Mitt första råd här är att utnyttja sina kontakter och LÅNA.

Jag lovar. Du känner någon som har en rundsticka på 3,5 och 80 cm. Jag lånade av grannen till senaste projektet, men har  också stickor från min mamma, min plastsvärmor och min mans faster liggande i lådorna. Och då har jag ändå inte särkilt många stickor hemma...

Det andra rådet är att kolla på second-hand. ALLA secondhand butiker har ett litet hörne där det ligger garnrester och en brun vas full med stickor i alla storlekar och former.

Det här är bilder från två av de närmaste second-handbutikerna i mitt kvarter, stickor för 15 kronor, men det ser likadant ut överallt. Du kan även hitta garnrester för några kronor stycket, speciellt strumpegarn, som säkert blivit över från något dödsbo, men inte är mindre användbara för det.

Det enda problemet är att du nästan måste ta med dig ett måttband och en pinne för att mäta att du får den riktiga storleken, eftersom den typen av information oftast är svårare att se. Så det krävs lite tålamod, och risken att man kommer hem med plaststickor, men det känns garanterat mindre i plånboken, och som alltid med återvinning, så kan det visa sig att andras skräp är din skatt...

Skämt bort mig på hantverksmässa

Det är aldrig så uppenbart att stickning är en lyx som när man går på en mässa. Rader upp och rader ner med fantastiska garner och otroliga stickade modeller. Och böcker, låt oss inte tala om dessa rader av inspirerande böcker. Det är lite som man lyfter in i en drömvärld där allt är möjligt, bara man lägger de där ynkliga 120 spännen på ett par nya stickpinnar, eller stickemagasin eller varför inte ett paket där allt finns färdigt för ett par nya pulsvärmare.

Jag var på mässa i Rødovrehallen utanför Köpenhamn idag, flydde tillsammans med grannen ett  par timmar vardagens städning och ungar (och lika glada var de, min man och dotter formligen kvittrade vid min hemkomst). Inte världens största hall, och rätt lagom med folk (vi var där de sista timmarna på tredje och sista dagen) . Folk var entusiastiska, och iklädda sina finaste stickade tröjor. Jag fick komplimanger på min och fick röd i asniktet erkänna att det inte var jag som varken valt färgkombination eller stickat den, det är min mans faster, och det fantastiska mönstret är av Marianne  Isager. Efter det knäppte jag kappan om mig, trots risken för värmeslag. Omgiven av så mycket begåvade människor vill man inte helt erkänna vilken amatör man är...
 
Grannen blev fascinerad av alla broderier, och vi är rörande eniga om att det saknas kombinationsmönster av stickning/virkning och broderier. Inte för att det hindrar en att göra det själv förstås. Det är mest bara kunskap som fattas, för mig, och tid för henne. Men vi hittade massa spännande nyskapande projekt för oss: som lampstickning,

och förstås, Bollywooddansbyxorna. Hur har vi kunnat leva utan dem?

 

... I god mäss-stil stod vi förstås och skrattade lite över dem (grannen trodde det var en kjol, jag menade att den var för betydligt större storlekar än hennes) utan att se att skaparen, begåvade Kaae, satt precis bakom oss, förstås...

Jag ville verkligen köpa alla dessa fantastiska böcker som Krydret strik av Kaae, eller Lær at Strikke, elsk at strikke av Anna Wilkinson, men kom till slut fram till att min blog inte heter "jag köper en massa spännande böcker med mönster jag sedan aldrig stickar" utan, ja just det, sticka på en budget. Jag får helt enkelt låna böckerna på biblioteket istället.

Precis när vi börjat packa ihop för att gå hem hittade vi ett antikvariestånd (älskar antikvariestånd! Doften och överskådligheten. Nästan bättre än ett riktigt antikvariat... Måste vara minnen från alla år på Bokmässan i Göteborg) och jag fann ett stånd med gaeliska garn och helt underbara mönster:

Som den här fantastiska kjolen, eller blusen här under som finns i både xl och i barnstorlek (och som klänning för barn).
 
Sidan heter geilsk.dk och de har även en facebooksida. Och flera gratismönster på hemsidan, bland annat en "dna-undertröja" som vore perfekt present till Ms kommande kusin.

Så man kan lugnt säga att jag kom hem med nya stickedrömmar ( som en perfekt klänning till bästa vännen, tröja till mamma, den utlovade tröjan till mannen OCH en hatt) och därmed ny inspiration att ta mig i kragen för att lära mig vad som behövs för att kunna skapa såna här underbara drömmar.  Fortsättning följer!