Det finns så otroligt många varianter av stickpinnar. Jag vet att jag är nybörjare, men tappade helt hakan när jag på hantverksmässan såg de vackraste rundpinnar i Ebenholts. Det kändes som något som Snövits mamma skulle suttit och stickat med... Och sen såg jag alla andra typer av trä och metallpinnar i alla regnbågens färger. Men de var inte billiga.
Något som irriterar mig med stickning, virkning, patchwork, ja, you name it, är hur exploaterade vi alla blir när vi ska köpa alla dessa verktyg. Inte nog med att garnet är dyrt (om det är ekologiskt och firtrade så SKA det vara dyrt, det håller jag med om), men sen ska vi ha pinnar, mätstickor, garnhållare och vad vet jag.
En hel del av de här sakerna är onödig lyx, helt klart, och andra kan lätt bytas ut mot redskap du redan har i hemmet (återkommer om det senare i serien). Men något som är svårt att vara utan när man stickar är pinnarna.
Om man inte ska sticka identiska tröjor i samma modell om och om igen resten av livet så kommer man behöva en hel del med stickor. Till strumpor och till klänningar och till små och stora projekt. Det går snabbt upp i flera hundringar, och det för något man kan risker a att bara använda nån gång per år.
Mitt första råd här är att utnyttja sina kontakter och LÅNA.
Jag lovar. Du känner någon som har en rundsticka på 3,5 och 80 cm. Jag lånade av grannen till senaste projektet, men har också stickor från min mamma, min plastsvärmor och min mans faster liggande i lådorna. Och då har jag ändå inte särkilt många stickor hemma...
Det andra rådet är att kolla på second-hand. ALLA secondhand butiker har ett litet hörne där det ligger garnrester och en brun vas full med stickor i alla storlekar och former.
Det här är bilder från två av de närmaste second-handbutikerna i mitt kvarter, stickor för 15 kronor, men det ser likadant ut överallt. Du kan även hitta garnrester för några kronor stycket, speciellt strumpegarn, som säkert blivit över från något dödsbo, men inte är mindre användbara för det.
Det enda problemet är att du nästan måste ta med dig ett måttband och en pinne för att mäta att du får den riktiga storleken, eftersom den typen av information oftast är svårare att se. Så det krävs lite tålamod, och risken att man kommer hem med plaststickor, men det känns garanterat mindre i plånboken, och som alltid med återvinning, så kan det visa sig att andras skräp är din skatt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar